Hej min kära blogg, när ska jag bli kompis med dig igen?

Det är över ett år sen jag var här inne och skrev och mycket har hänt under detta år.

Vintern gick och våren kom, ladan revs och kapades upp till ved, sommaren kom med värme förståss men mycket regn. Det blev besök till Dalarna och Finland och det var väldig givande. Granarna fälldes och blev ved till kommande vinter. Ungarna var hem och förgyllde mammas tillvaro, Barnbarnen växer och 2 är ju vuxna nu bara lilla Ronja som är barn, en liten förståndig liten dam. Ja jag själv har ju kommit en bit på väg i saknaden efter Åke och har börjat försöka ta mig ut mera. Hösten kom med sin skörd och den är ju alltid toppen, ( börjar tryta nu). Ser fram emot en ny sommar efter en vinter som varit både kall och snörik. Vad har jag åstadkommit då? har vävt en hel del och ”ler” stickat” dockkläder:)) Maddis jobbar i salong numera och Diva är hos mig på dagarna sen pluggar ju hon oxå, duktiga ungar. Ja jag hoppas att jag skall vara lite flitigare att skriva i framtiden:) Ha  det gott så länge.

Notering | Posted on by | Lämna en kommentar

Tiden rusar iväg…….

Tänk vad tiden rusar iväg:)  Nu har både jul, nyår och påsken gått jaja det är annandag påsk imorgon. Tänk så många gånger jag varit in för att skriva men ordena fastnar i huvudet bara och jag ger upp. Jag är inte en så bra vän med wordpress.com. har inte hittat den inspirationen som jag hade med min förra blogg, kommer inte på hur jag skall bygga den och tycker den är svår att hitta i,,,,,tyvärr gör ju det att jag inte går in här ofta…..Men livet återvänder så sakteliga och jag har vant mig vid min ensamhet utan Åke, men jag kommer nog aldrig att bli den jag var utan honom. 

Vad händer då,,,,,vi har haft en snäll och varm vinter har bara behövt leja bort snöskottningen 3 gånger. Alla brnen var hem i julas utom Anne och barnen och det kändes lite konstigt men man får vänja sig vid att de inte alltid vill eller kan komma upp, Nyåret var Maria med familjen och Tessan här och vi firade in nya året med räkor. Trettondag helgen dök då Anne och barnen upp och överaskade där tappade man hakan ordentligt:) Feb-mars har varit riktigt varm men nu till påsk blev det kyligare men värmen är på ingåeende,,,,skönt. Min kropp behöver nog värme för att tina upp all stelhet som kryper över mig, har ont i axlarna nu och går på sjukgymnastik och en TNS- apparat.

 Få se om Maria och jag kan ta oss till Finland i sommar, blir nog inte såå ofta nu när pappa inte lever, det blir som jag hade aningar om man tappar sitt ursprung mer och mer när vår äldra generation går bort. Har ju en kusin som jag har nära kontakt med sen några till som man kommit i kontakt med på Facebook och det är roligt. Annars får vi se vad sommaren ger. Hoppas att jag även kan komma ner till Borlänge en sväng, få se vad kassan tillåter.

Annars mår djuren och jag bra, känns så tryck att ha dem båda två är nu 9 år så förhoppningsvis får de leva flera år till. Jaja nog för denna gång få se hur länge det dröjer till näst. Ha det bäst/ LisenBild

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Alla helgons dag….. en sommar som passerat…..

Idag tänder vi ljus på våra käras gravar och våra tankar vandrar till dem, saknaden kommer nära men vi accepterar och försöker leva vidare och är glada över alla minnen som vi bär inom oss. Man tror inte att man skall finna någon glädje mera och att man skall finna ett sätt att leva utan dem men sorgen försvinner aldrig fast den blir lättare att bära.

 

Vi är inne i november och sommaren är över, vi har fortfarande varmgrader så hösten har varit skön.

Vad har hänt i sommar hos mej? När äntligen sommaren kom så blev det att arbeta i trädgården och plantera, sätta potatis, så lite dill, persilja och sallad, sen var det bara att vänta på skörden. Ladutaket rasade ju av all snö i vinter så det var till att riva ner det och få undan skräpet. Jocke kom hem med jeepen och drog ner det, tror det var sista jobbet för jeepen för nu är den såld.

Beatrice och Malcolm tog studenten så då var jag ner till Borlänge en sväng, passade på att göra graven fin dessutom. Det var roligt att komma ner och se hur Jessica bodde sen hon flyttade till Ornäs, fint som attan. Var till Jobbet och hälsade på vännerna där. Vad har mera hänt, Maria fyllde 50 år så vi firade henne här hos mig med många vänner, Även Roger var hem. Har varit ner till Borlänge i september oxå och fixade till Graven till vintern. Har upplevt sommaren som skön och att jag har varit gladare har haft inspiration till mera saker, fått igång vävstolen med Gunnels hjälp.

Hösten gav mycket skörd av bär, svamp och äpplen så man kunde fylla frysen och ge flickorna lite.

Ja detta var lite av vad som hänt, har inte kommit igång ännu med skrivandet som förr. Nu står vi inför vintern och julens högtid och det är inget jag ser fram emot mer än första advent.             Slutar så för denna gång.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Sommaren är här, Åke du finns väl här omkring mej?

Hej, Nu har sommaren slagit ut i full blom med regn, Åska, sol och en tropisk värme ibland. Jag älskar verkligen mitt skrutt hus med min trädgård, den rasande ladan och torra gran som måste kapas ner innan den ramlar, ser ut att finnas mycket att bekymra sig över men kommer dag kommer råd. Vilken fridfull plats vi har. Har varit i Borlänge och tagit emot våra ungdomar Beatrice och Malkolm som tagit studenten, de är såå fina våra ungdomar. jag var även kvar på lilla Ronjas första examen, det var nästan så tårarna ville tränga fram, Fint värre.. Roligt var det att vara där nere igen träffa vänner och besöka min arbets plats, ohhh,,, vad jag saknade dem och vad babysarna hade vuxit, från några veckor till nästan ett år. Bea skall jobba i Bönhamn på sin pappas café liksom Maddiz även jobbar där under sommaren, Malle har varit i Södertälje och jobbat. Annars är det Peace and Love för hela slanten för flickorna i Borlänge. Nu förberedes för Marias 50-års fest för fullt, det skall bli roligt, jag bakar Gerd lagar varmrätten och flickorna hjälper till med div andra saker, själv är födelsedagsbarnet i Norge och jobbar fram till 4 dagar före festen. Jag längtes till hon kommer hem. Som du ser så mår jag ganska bra nu, var ner till din grav och gjorde så fint och pratade lite med dig. Nu skall jag förbereda för natten och hoppas att få en bra sömn. Ha det gott alla ni som är in här och tänk på att du är unik, fånga dagen och njut av allt det sköna./ Lisen

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vintern är över…..

Hej…
Länge sen sist igen, vintern har övergått till en underbar vår och känningar av sommar, helt underbart.
Tänk att liksom våren väcker liv i naturen väcks även livet i själen efter en mörk tung vinter och isolering. Denna vinter har jag varit tung i min själ, inte kunnat se att livet kommer att gå vidare även sen Åke dog. Men med våren tänds ljuset igen och inspiration att finnas och att aktivera ens inre med möten av andra människor, att vilja göra något med händerna och att vara kreativ igen. Jag ser fram emot sommaren, studenten som mina barnbarn tar och min lillasysters femtio års kalas som vi skall arrangera här hemma på hennes föräldrars gård. Mitt hopp är ju att få komma över till Kära Finland i sommar helst med min goa syster. Jag vill känna att jag lever och vill känna att jag kan ha ett värdigt liv även om min Älskling finns inom mej, jag vill bli social igen.Känna Lycka över vad jag har och glädje över de möjligheter jag har. Jag har så mycket att vara tacksam för, mina älskade ungar och deras barn, över mitt hem, mina djur, och mina goa vänner,Jag är på benen och klarar mej själv har bra sjukvård när det behövs, mat för dagen(Även om inte matlusten finns där). Nu ser jag fram mot sommaren och vad den har att bjuda på.

Ha en riktigt skön sommar alla människor och var rädd om varandra ni är unika och värdefulla.
Lisen

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Januari 2011 har strax passerat

Hej  igen,,,,

Julen är över, ett nytt år har börjat och Januari är strax historia.

Under Julen var alla barnen hemma och det var så mysigt, men när de åkte så kändes min ensamhet så fruktansvärd och den har inte velat släppa taget efter det. Det är svårt att förklara, jag har ju vänner som kommer och jag har Maddiz i närheten men kvällarna och helgen känns så fruktansvärda, det fattas en person som nu mera känns så starkt att han är borta. Jag längtar efter honom och vill att han skall vara här. Men men, nu går vi mot våren och det kanske blir lättare, känner ju mej piggare när solen visar sig på dagen. Längtar till att man kan vara ute och greja igen.

Har fått mycket snö i vinter så motion har jag iaf fått och värmen i huset har varit bra.  Maddiz är på väg att flytta hit till Lugnvik nu i månads skiftet så då blir hon närmare.

Ja det var lite härifrån, egentligen skall jag inte skriva när inte inspirationen finns, återkommer en annan gång förhoppningsvis gladare.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Mina tankar vandrar…..

 Det är fredagkväll, jag sitter och ser på TV med en massa ljus tända och mina tankar vandrar. Det finns både glädje och sorg i mina tankar om hur livet ter sig och vad vi som ung aldrig kommer i närheten av i vad som kan hända i framtiden.. Som ungdom och ung familjebildare har du inte i din tanke att  sjukdom och tragedier skall drabba dej, man är så upptagen av livet att det finns inte i ditt huvud att något kan gå snett. Du blir äldre, drabbas av sorg och saknad efter mor-farföräldrar och kanske dina egna föräldrar drabbas av sjukdom och får lämna det jordiska för tidigt, dina tankar förändras. Det blir något som man skjuter ifrån sig, plötsligt har det hunnit ifatt och man står inför något väldigt svårt och sorgligt. Men konstigt nog finner man sig i det och är ömsom svag och ömsom stark, är du maka/make så blir du den som ska vara stark, stöttar, tröstar och fixar det mesta.

Men hur har du som står bredvid som lever varje dag med sjukdomen och sorgen av vad som ska komma. Man sätter oftast på sig en mask för att orka, ibland utplånar du dej själv i fråga om din hälsa och välmående för du får inte klappa ihop eller bli sjuk eller känna att all uppmärksamhet går till den sjuke. Det blir så, man frågar hur det går för den sjuke, vad som har planerats inför sjukhusbesöken, man gör allt i sin makt för att finnas för den sjuke och det är ju självklart. Men hur mår Make/makan som lever i det. Är det någon som riktigt ser dennes behov av bekräftelse av kanske uppskattning eller när  han/ hon inte är frisk i sig själv eller en lite uppskattningsblomma eller klapp på kinden, en överasknings middag eller så. Är det inte så att man koncentrerar sig på den sjuke och ofta tar den friske för givet, men som inom sig lever var dag med sorgen av att se vad som händer med sin käresta. Du är jätterädd för att tappa masken för då är det inte säkert att du orkar.

Helt klart så blir man väldigt koncentrerad på den som drabbas av en sjukdom man vill trösta, lindra, och uppmuntra och man gör allt för honom/henne. Men glöm inte den som lever bredvid, glöm inte att lyfta fram henne/honom hon/han behöver det, speciellt när en sjukdom sträcker sig i flera år framåt när det blir kriser och det ser mörkt ut om det skall gå vägen denna gång också eller är det över snart. Psykiskt lever man i en berg och dal bana utan dess like, men man laddar hela tiden om batterierna, men en vacker dag går det inte att ladda upp igen.

Oftast håller man sig på benen så länge den käresta behöver en men när det tar slut kanske inget finns kvar man orkar helt enkelt inte längre, och dina egna sjukdomar ger sig till känna i full kraft, Ensamheten som följer blir en tung fas i livet där du ska lära dej att vara ensam igen, barnen är utflugna många vänner kanske är borta du blir helt vilse i dina tankar och leverne. Ingenting känns viktigt längre, man har svårt att ta beslut kanske att ta dej ut och lära känna nya människor.

Det är inte lätt men man tar en dag i taget och kanske dagar av glädje och inspiration blir fler vart tiden går. Vad som är viktigt är att ha människor runt sig som orkar se och lyssna och framförallt prata, kanske inte av det som hänt utan helt andra saker ibland. Många gånger är det inte barnen som kan ge tröst de har en egen sorg som tar sig i olika ut-tryck, man kanske inte orkar se att den förälder som är kvar mår väldigt dåligt och är sig inte lik längre.

Men tiden går och man finner en ny väg i livet, men det kommer att ta lång tid känner jag.

 

Ja dessa tankar rusade runt ikväll fatsän jag har det så mysigt runt mej med massor av tända ljus och två älskade djur (Blanca och Zimba) har haft en underbar dag med vänner ich min syster Maria. Jag är priviligerad som har dem runt mej./Lisen

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar